Prins Korv & Röda hund

Det är inte alltid lätt att balansera allt; jobb, privatliv, hund, väl valda individer etc. Och med jämna mellanrum så kan de bli riktigt stressigt.

Men det får å andra sidan inte vara för lite att göra, det får inte vara stiltje, för då blir det lätt ganska tråkigt.

Just nu upplever jag att mitt liv är i riktigt bra balans. Jag känner mig engagerad men inte överväldigad, aktiv men inte stressad.

Kort sagt, det är god balans!

Idag så kom det. Rycket!

Tycker att det är hög tid att fixa i ordning lägenheten för en framtida försäljning. Vet inte när, vet inte hur, men lägenheten ska vara redo.

Glad i hågen började jag "pilla" i plastmattan som ligger i köket och ser så ful, så ful ut. Tyckte mig skönja trägolv under, ringde syster och frågade "Ska jag testa att riva upp lite?". Vettiga lilla [stora] syster frågar lugnt: "Ja, alltså, vad ska du göra sen då?". Tystnad. "Jag hade inte tänkt på det." -"Då kanske du inte ska riva upp golvet..."

Jag petade tillbaka den fula orangea plastmattan och tog mig en sväng till Hornbachs istället. Inhandlade lite grejor och så hem igen.

Ställde mig och slipa till den skadade fönsterkarmen i badrummet och målade sedan den vit och fin. Förmodligen till min fars belåtenhet, jag inbillar att det har naggat honom i bakhuvudet i 6 år nu.

Fortsatte sedan med att måla kopparrören som var så nakna efter att jag hade slitit ut badkaret. Slet även ner den där jävla infravärmen i taket (hur fan tänkte förre ägaren?) samt gamla duschdraperi skenan och målade sedan hela taket.

Rundade av det hela med att stryka alla mina skjortor och bar ned min ottoman från vinden.

Nu ligger jag och Astrid i soffan och lounge:ar och har det för himla bra.

Aah! Vilken bra helg det här har varit :)

Ibland undrar jag faktiskt. Jag gjorde om designen på hemsidan, jag har skaffat mig en ny kamera, jag är mer aktiv i min blogg och uppdaterar oftare mellan varven, men till vilket syfte?

Missförstå mig rätt nu: ja, jag fiskar efter lite återkoppling/uppmärksamhet/bekräftelse, men jag tycker även om att hålla på med bloggen, ta fina bilder och skriver texter.

Men om jag är den enda som läser detta, varför gör jag det då på internet?

Så, vad ska vi göra åt detta? Jo! Ni ska lämna kommentarer så klart, säga hej och kanske nåt mer. Berätta t ex hur länge ni läst bloggen eller hur ni har hittat hit.

Och vem vet, får jag inga kommentarer alls...ja då vet jag ju, och kanske skiter i alltihopa.

Efter mycket om och men så var jag tvungen att uppgradera hemsidan. Jag ska inte gå in i detaljer vad jag har varit tvungen att göra, för det har varit tekniskt och tråkigt och fruktansvärt jobbigt.

Men nu tror jag iaf att jag är tillbaka i matchen igen. Måste fortfarande titta igenom så att allt funkar.

Skulle det vara nåt som inte funkar, vänligen skicka ett mail eller skriv en kommentar så jag blir varse.

Vilken pärs!

Igår kväll brakade precis hela min website. Först såg det bara konstigt ut, en enda vit skärm. Inget felmeddelande, inga varningar, ingenting.

Efter lite klurande fram och tillbaka så lyckades jag hitta lite loggar att titta på. Föga hjälpte detta då jag insåg att det var låååångt bortom min kompetens att förstå vad felet var.

02:05 kopplade jag upp mig mot one.com's chat support för att förstå vad felet var. Men de var ju inte till någon som helst hjälp, trots att jag bytte tekniker mer än en gång.

Ett tag så såg det ut som om loppet var kört, på riktigt kört. Visst, jag hade koll på alla mina bilder, de gick att rädda, inga problem. Men alla mina blogginlägg, alla min texter, sånt som på sätt och vis inte går att ersätta, verkade vara helt förlorat.

Efter lite joxande fram och tillbaka, uppgradering, nedgradering, patching, gråt, hårda ord och en sjujävla tjurskallighet, så sa det bara _ping_ och så var sajten uppe igen.

Jag har ingen aning om vad problemet var, men nu låter jag det vara i sann: 'Don't fix it, if i ain't broke'-anda.

Och passar på att bjuda på den sista bilden i julklappsserien. Mycket nöje och tacksamhet till högre makter som löste detta.